Vårt Eviga hopp

– Betraktelse –

De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt (Dan. 12:2–3).

Söndagen efter Alla Helgons dag har som tema Vårt eviga hopp. Det är ett centralt och viktigt tema, som hela vår tro hänger på. För utan hoppet om det eviga livet är vår tro på Jesus meningslös. Eller vad skulle då vara meningen med Jesu människoblivande och hans ställföreträdande död på korset för våra synder? Om inte just för att skänka oss syndernas förlåtelse och ett evigt liv, som evangelisten Johannes skriver i de välkända orden: Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom (Joh. 3:16–17).

I den gammaltestamentliga texten denna söndag hör vi profeten Daniel profetera om de dödas uppståndelse: De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. Det betyder att alla människor kommer att stå upp från den fysiska döden, på den yttersta dagen. Däremot finns det ett men! Det är sant att alla ska uppstå, men alla ska inte uppstå till evigt liv – till ett liv i Guds närhet, omslutna av hans kärlek, glädje och frid. Det finns nämligen enligt Guds ord också en annan verklighet att stå upp till, till evig skam. Det innebär att man får tillbringa evigheten utan Guds närvaro, i total avsaknad av Guds närhet och kärlek, för evigt skild från allt det goda, underbara, härliga och fantastiska som Gud har förberett åt sina barn. Men ändå – och det är kanske det värsta – att se allt detta på avstånd och veta att det aldrig kommer att bli mitt (jmf. Luk 16:23)!

Detta bör mana oss till eftertanke, reflektion och omvändelse.

Men för den som omvänder sig och tror evangelium, finns det ett hopp: När den högste herden uppenbarar sig skall ni [som tror] få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar (1 Petr. 5:4). Jesus lovar ju i söndagens evangelietext… att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen (Joh. 6:40). Tror du detta, är du en av de förståndiga som på uppståndelsens morgon ska lysa som himlavalvets ljus.

Hoppet är det sista som överger oss, säger vi ibland, och så är det. Som syndare har vi bara en sak att göra, nämligen att sätta allt vårt hopp och all vår tillit till Jesus som har fullbordat allt i vårt ställe och förklarat oss rättfärdiga, heliga och syndfria. Och så vi får lov att stämma in i aposteln Petrus ord: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen (1 Petr. 1:3–4).

För detta säger vi: Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara!

Henrik Vestergård
Pastor i Den Gode Herdens församling

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Pg 11 36 63-9
Bg 5210-8131 (Givartjänsten)
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Bengt Ådahl, biskop:
070-876 06 40
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen