Vilka är vi?

Missionsprovinsen 10 år – en jubileumsartikel med prosten Per-Anders Grunnan

Under innevarande år lyfter vi på lite olika sätt fram bakgrunden för Missionsprovinsens bildande, framväxt och verksamhet till dags dato. Några aktörer och röster får komma till tals, vilket – förhoppningsvis – skall leda till att en bild av händelseförloppet tecknas och inte minst att en fortsatt reflektion om det kyrkliga läget i vårt land får vara i fokus. Mitt i en tid av förfall består Kristi Kyrka – det har Herren själv lovat!

Genom Guds nåd vill Missionsprovinsen vara ett redskap så att Guds folk bevaras – genom att ta vara på Hans Ord och bejaka Hans Namn (Upp. 3:8) – och samtidigt enligt Jesu befallning stå till tjänst för mission i Sverige … intill jordens yttersta gräns. Det är min bön att så får ske utifrån Guds ord och löfte – enligt mottot: … allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss (Jes. 26:12).

+ Roland Gustafsson

Prosten Per-Anders Grunnan, Ljungskile har gjort följande jubileumsreflektion:

En bakgrundsteckning

När Missionsprovinsen bildades hade prästvigningsstoppet redan varit gällande i tio år. Under detta decennium hade prästkandidater som ville vara trogna Guds ord och dess lära, om ett i apostlarnas efterföljd manligt prästämbete, blivit stoppade i Svenska kyrkan. Några hade fått kallelse och vigning i annat land, några hade lagt ner sina teologiska studier och ytterligare ett antal valde att avstå från att i handling bekänna Herrens bud i frågan om vem Gud kallar till Ordets ämbete.
Kyrklig Samling kring Bibeln och Bekännelsen arbetade målmedvetet med att försöka göra något åt situationen där de bekännelsetrogna och väckelserörelserna riskerade att långsamt kvävas genom strypt tillgång till nya förkunnare av Guds ord. Fyra utredningsgrupper med representanter från alla delar av landet sammanställdes i en grupp, där huvudförslaget var upprättandet av en Missionsprovins. Det sista Falköpingsmötet (dessa möten, 2001–2002, var utökade samarbetsråd inom Kyrklig Samling) blottade skillnaden i prioriteringar med avseende på det kyrkliga läget. C:a 2/3 av de närvarande i Falköping var positiva till en Missionsprovins, medan 1/3 inte kunde tänka sig prästvigningar utanför Svenska kyrkans ordning. Bland dem som var positiva till egna prästvigningar menade några att det var nödvändigt att skrida till handling innan fler samveten komprometterades och innan det var försent att samla till ett organiserat evangeliskt-lutherskt kyrkoliv.

Till handling

För tio år sedan befann sig ett inte så ringa antal bekännelsetrogna i en valsituation som blottade vad som var viktigast för dem. Några av oss insåg behovet av att kalla samman den grupp från Falköpingssamtalen som var positiva till en Missionsprovins. Det ledde till att en arbetsgrupp bildades vid ett möte i Göteborg den 15 augusti 2002, som i sin tur ledde till att Missionsprovinsens stödförening såg dagens ljus den 18 januari 2003. Den 6 september 2003 bildades Missionsprovinsen.
Själv minns jag detta som en spännande tid – en tid där Herren bar den lilla skaran som fick klä skott för ”utbrytarstiftet”. Guds hjälp behövdes verkligen, för när något viktigt för Guds rike sker så mobiliserar alltid mörkrets krafter.

Resultatet och framtiden

Tio år har gått. Guds ord bär inte bojor, var biskop Arnes fältrop och idag kan vi glädja oss över de hundratals människor i Sverige, Finland och Norge, som varje vecka får höra Guds ord. Som regelbundet får ta emot Frälsaren i brödet och vinet till förvissning: Dina synder förlåtas dig, gå och synda inte mer!

Hemligheten bakom Missionsprovinsen är inte storheten hos dem som arbetat med att bilda opinion, utreda, organisera och ta striden. Att få tjäna är bara nåd! Storheten ligger i att Guds ord har funnit nya öppna dörrar, där det förut såg stängt ut. Ännu i dag vill Kristus frälsa och använda syndare för att peka på honom och hans stora kärlek. Det finns mycket som vi kunde gjort mer av och även sådant som vi ber Gud om förlåtelse för. Men släppa handen från plogen kan vi inte!
Inför framtiden är det gott och positivt att tänka nytt och kreativt. Våra församlingar behöver utvecklas. Kyrkokamp och mission behöver stå sida vid sida, utifrån de gåvor som finns. Att hålla fast vid den sunda läran och att vara uthålliga i kärleken – det är viktigt. Att vittna om att Gud verkar också i vår tid, att Kristus förvandlar hjärtan även i de yttersta dagarna före sin återkomst i synlig makt och härlighet.
När den prioritet som en gång var motivet för Missionsprovinsen – att låta ordet om Frälsaren komma i svang – får märkas genomgående då närmar sig också tiden för nya frukter som vi inte sett förut.

Per-Anders Grunnan
Prost

Vårt Kansli

Kansliet: 031-51 42 47
(bäst dagtid ti-fr)
Jakob Okkels: 076-236 52 24
Pg 11 36 63-9, bg 5210-8131
Mer info på kontaktsidan

Kontaktpersoner

Roland Gustafsson, biskop:
076-165 15 59
Bengt Birgersson, provinssekreterare:
070-777 26 09

Sök på webbplatsen