Missionsprovinsen

Efter att ha besökt Sverige och mötts av liberal förkunnelse och tomma kyrkbänkar, tändes en önskan hos honom att stödja den bibeltrogna, evangelisk-lutherska rest av kristna som finns kvar.

Tidningen Kyrka & Folk nr 12 2011 har i en artikel skildrat verksamheten för en av Missionsprovinsens präster i Västerbotten. Jan-Ulrik Smetana är verksam som pastor på Missionsgården Fridhem i Vännäs.

Lär artikeln i sin helhet: Känner stöd från ”storebror” Rosenius.

Biskop emeritus Arne Olsson, Missionsprovinsens i Sverige och Finland förste biskop, lämnade sin tjänst för ett år sedan. I ett brev av den 6 mars 2011 skriver han bl.a. följande: ”Mitt i min kropps svaghet har Herren gett mig tid och ork att rensa och gallra något i allt som hopats under årtiondenas lopp. Jag fann ett stencilerat häfte där föredragen från det första stora mötet med Kyrklig Samling från 1958 finns samlade. Jag blev så inspirerad av att få läsa det jag en gång lyssnat till, så jag kunde inte låta bli att sammanfatta en del intryck från mötet.”

Årsmöte i Missionsprovinsens Stödförening

Söndagen den 29 april 2012 samlades vi till högmässa i S:t Petri koinonia i Karlstad, där pastor Per Petersson predikade, medan biskop Roland Gustafsson ledde gudstjänsten.

Vi var drygt 60 personer som efter kyrkkaffet fick lyssna till biskop Roland som talade under rubriken Bygga upp de gamla ruinerna och återställa grundvalarna från forntida släkten (Jes. 58:12). Med utgångspunkt i profeten Jesajas ord till både dom och frälsning predikade biskop Roland till väckelse och förnyelse in i vår egen tid. Han sade bl a:
     Vårt tema är från kapitel 58, vars inledning är som ett fruktansvärt bombnedslag — lyssna:
     ”Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder. Väl söker de mig dag ut och dag in och vill ha kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Guds domslut. De frågar mig om rättfärdiga domslut och vill att Gud skall komma dem nära.”
     Så avslöjas det hyckleri som finns bland folket — inte minst när ett liv i synd klär sig i fromhetens och religiositetens klädnad.
     Vi kan ju stanna upp en stund och fundera: Vilket ljud hade Herren låtit basunera ut i vår tid? Några aspekter tänker jag spontant på:

• egoismens tidsålder — Gud och Hans ord är förpassad till historiens skräpkammare.
• Guds goda ordningar för samhälle och kyrka har kullkastats. I kyrkan har gudgivna ordningar bytts ut till en demokratiskt konstruerad agenda. Guds goda ordning för man och kvinna — äktenskapet — har monterats ner. Vad kommer i stället? Aposteln Paulus har formulerat det på följande sätt: ”… skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse” (Rom. 1).
• Materialism och maktmissbruk — människan är densamma som på profeten Jesajas tid. Vi har en benägenhet att dyrka det skapade framför Skaparen.

Biskop Roland noterade att det alltid finns en tendens att peka ut bristerna i andra sammanhang, som är lite på distans. På följande sätt strök han under att basunens rop till väckelse berör oss personligen:

Vi kallar oss kristna eftersom vi genom dopet och tron tagits upp i Kristi — församling. Det är vi oerhört tacksamma och stolta över! Men frågan blir också närgående och rannsakande för oss var och en, för dig och mig: Är våra liv i samsvar med vår tydliga bekännelse? Är omvändelsens attityd och sinnelag för handen? Johannes Döparen tog upp samma tema i sin förkunnelse: Kom inte här och snacka om att ni är Abrahams barn, om era liv inte är i samsvar med det ni talar så tydligt om i er bekännelse! På liknande sätt sägs det till oss: Var inte för högljudda med de sammanhang som ni är stolta över, ett tydligt alternativ i svensk kristenhet av idag — i Karlstad, Sunne och Torsby / Missionsprovinsen — om Ni inte i era personliga liv lever upp till er höga identitet!
    Tar vi konsekvenserna av ett liv i öppenhet inför Gud och medmänniskor — i omvändelse och syndernas förlåtelse — så finns ett löfte: … då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.

På frågan om varför Sverige — och övriga nordiska länderna — blivit så sekulariserade, varför endast 1—2 % firar gudstjänst, när mer än 70 % av befolkningen är medlemmar i något kristet samfund, svarade biskop Roland:
     Kan hemligheten vara att profeten Jesajas basunrop om synden upphört? I stället har det som Guds ord kallat och kallar för synd steg för steg tystats ner och — i stället börjat bejakas? Ja, jag befarar att så är fallet. Konkret tänker jag också på katekesutvecklingens undervisning om dopets gåva och förpliktelse. Frågan ställs:
     ”Hur förspills dopets nåd? Svar: Dopets nåd förspills därigenom, att den döpte inte låter den Helige Ande hos sig verka en daglig ånger och bättring, utan överger Guds ord och bönen, fattar lust till världen och samtycker till synden.” Kan det vara så ”enkelt” — ja, dessvärre är det nog så.
     Detta konstaterande måste leda till en bekännelse av vår egen synd och folkets, förklarade biskop Roland, och citerade profeten Daniels bön:
     O Herre, du store Gud som inger fruktan, du som bevarar förbund och nåd mot dem som älskar dig och håller dina bud. Vi har syndat och gjort orätt, varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder och till allt folket i landet. … Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja — för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn.

Mot den bakgrunden kan löftesordet från profeten Jesaja förverkligas och på så sätt kallas vi i Missionsprovinsen att verka för en förnyelse i Guds församling, verka för att återställa grundvalarna från forntida släkten,sade biskop Roland och pekade på Missionsprovinsens uppdrag enligt grundläggningsdokumentet:

• att på nytt förkunna evangelium i Sverige och Finland
• att förvalta den gudstjänst-och själavårdstradition som Svenska kyrkan respektive Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland varit bärare av
• att ta vara på kallelser till tjänst i Kristi kyrka
• att bygga nya församlingar
• att stödja Guds folk att leva ett bibliskt vardagsliv.

Biskop Roland avslutade sitt föredrag med uppmaningen:

I vår Frälsares, den Uppståndnes kraft, låt oss … ”… bygga upp de gamla ruinerna … återställa grundvalarna från forntida släkten.” I väntan på vår Herres återkomst i makt och härlighet!

Årsmötesförhandlingarna

Utöver sedvanliga frågor kring ett årsmöte presenterade styrelsen bl a förslag till hur man kan vara medlem eller stödjare till Missionsprovinsen även efter den 1 januari 2013 då Stödföreningen läggs ned.
    Årsmötet noterade att Stödföreningens insamlings- och informationsfunktion redan har överlämnats till Missionsprovinsen, som har skapat ett Informations- och insamlingsutskott.
    Styrelsen informerade om ett förslag till stadgar för S:t Sigfrids trosgemenskap, en i Sverige riksomfattande kristen gemenskap på biblisk och evangelisk-luthersk grund inom Missionsprovinsen. Trosgemenskapen vill ge de människor, som p.g.a. stora geografiska avstånd eller av andra skäl inte regelbundet kan fira gudstjänst i en koinonia, en kristen samhörighet. På platser med flera medlemmar kan en koinonia så småningom växa fram.
    Förslaget kring S:t Sigfrids trosgemenskap kommer att presenteras vid Missionsrådets sammanträde den 12 maj. Mer information kommer i juniutgåvan av Sändebrevet.
     Det extra årsmötet 2011 beslutade att stadgarnas §4 ändras med följande lydelse: "Stödföreningen leds av en styrelse bestående av tre ledamöter" samt "Styrelsen är beslutsmässig när minst två ledamöter är närvarande." Årsmötet bekräftade detta beslut och valde sr Karin Johansson, Bengt Gustafsson och Hans Gustafsson (sammankallande) till styrelseledamöter under 2012.
     Mot den bakgrunden att Stödföreningen kommer att läggas ner, beslutade årsmötet att Stödföreningens tillgångar den 31 december 2012 överförs till Missionsprovinsen och att ansvarsfriheten för 2012 års förvaltning skall behandlas på Provinskonventet 2013.
     Årsmötet noterade därför att Stödföreningens uppgifter för 2012 blir främst att förbereda för och informera om tillkomsten av S:t Sigfrids trosgemenskap och Missionsprovinsens Vänner.
     Ett stort tack till alla som bidrog till en berikande samling!

Bengt Gustafsson
Stödföreningens sekreterare

Arne Olsson blev Missionsprovinsens förste biskop och förlorade därför rätten att verka som präst i Svenska kyrkan. När han avgick i samband med sin 80-årsdag (2010) gav Missionsprovinsen ut en festskrift, vars titel ”Lyda Gud mer än människor” bygger på hans valspråk.
Festskriften till biskop Arne Olsson har recenserats i olika tidningar. Texten nedan har varit publicerad i tidningen Världen idag. Det finns dessutom en länk till Tord Nordbloms recension i Kyrka och Folk nr 4, 2011.

S:t Mikaels församling i Torsby ligger i bostadsområdet Draken. Vårt kapell är beläget just där den s.k. ”lortbäcken” rann en gång i tiden. Bäcken delade samhället i två delar. Den östra delen utgjordes av kyrkan och dess omgivning. Den västra sidan var bebott av bruksfolket och bruket. Vilken annan plats passar bättre för att förkunna Guds förlåtelse och helande i Jesus Kristus än mitt i ”lortbäcken”?

I detta muslimska område starta­des i början av 1990-talet ett lutherskt arbete som i maj 2007 knöts till ELCK. F.n. finns det nio församlingar som betjänas av en präst och tio medhjälpare/predi­kanter.

Läs mer...