Missionsprovinsen

Något annat beslut var ju inte att förvänta. Samma politiska partier som nominerar riksdagsmän, sänder också representanter till Svenska kyrkans kyrkomöte. Självklart fattar de likadant beslut båda gångerna. Så har det sekulära samhällets värderingar också gjorts till kyrkans.

Svenska kyrkan har nu ändrat den förståelse av äktenskapet som Bibeln anger, och som kyrkan har stått fast vid i sin historia. I missionstider har den tagit strid för den – så var det i mötet med germansk lag i Nordeuropa, så var och är det i mötet med månggifteskulturer i tredje världen. "Vi går före och visar väger", ropar man nu. Frågan är vilka som kommer att följa efter. Svenska kyrkan kan komma att bli ganska ensam. Det har redan visat sig – det var många kyrkor som valde att inte vara närvarande vid höstens biskopsvigning. Biskoparna i de baltiska lutherska kyrkorna har i ett uttalande samfällt tagit avstånd från vad som skett. Protester är att vänta från afrikanska kyrkor.

Från Engelska kyrkan har kommit brev, där Svenska kyrkan kritiseras för att ensidigt fatta sitt beslut om äktenskapet. Det som man kommit överens om i Borgågemenskapen – att gemensamma överläggningar skall föregå beslut av sådan dignitet – har man struntat i. Att det här är ett problem har flera biskopar insett. Vid kyrkomötet gjorde de ett uttalande: beslutet borde ha föregåtts av långt utförligare studier och överläggningar än som skett. Några av dem har uppenbarligen inget i sak att invända, men de är generade över hur slarvigt Svenska kyrkan beter sig.

Den gamla beskrivning av vad som är katolskt/allmänneligt är: vad som överallt, alltid och av alla har blivit trott. Svenska kyrkan har nu fattat ett beslut som tidigare ingenstans, aldrig och av ingen har blivit trott. Och förutom att vara allmännelig skall kyrkan vara apostolisk. Det är i Bibeln apostolisk tro och ordning har sin grund. Man har menat att det inte sägs mycket om äktenskap och sex i Bibeln. Nej, varför skulle det behöva sägas mycket, när det som sägs är entydigt. Något tvivel råder inte – enligt Bibeln är äktenskapet en förening mellan en man och en kvinna.

I somras önskade flera biskopar att Svenska kyrkan skulle avsäga sig vigselrätten. De förutsåg en situation, som säkert kommer inom kort: någon präst undanber sig att förrätta vigsel av två människor av samma kön. Den rätten ges visserligen i lagen, men rop om diskriminering kommer att höras. Kyrkan kommer att få dålig press – innan lagen förändras, så att det blir ämbetsplikt att förrätta också sådan vigsel.

I biskopsbrevet i våras såg vi saken ur en annan synvinkel. Riksdagen har stiftat en lag som inte är i överensstämmelse med kyrkans tro och tradition. Det kan den göra – den är inte förpliktigad att ta hänsyn till den kristna minoriteten. Dessbättre ryms ett kristet äktenskap inom den nya lagen. Också kristna kan ingå ett äktenskap enligt den. Men vi menar att man inte bör dra in kyrkan i administrerandet av en lag som i andra avseenden strider mot kristen tro – det staten har stadgat får den själv administrera.

Våra rekommendationer står därför fast. Vi rekommenderar präster inte längre förrätta vigslar, utan nöja sig med att välsigna borgerligt ingångna äktenskap. Vi rekommenderar de troende att på motsvarande sätt låta en borgerlig ceremoni ta hand om den legala sidan av vigseln, för att sedan bege sig till kyrkan för den kyrkliga välsignelse, som naturligtvis för dem blir den verkliga vigseln.

Till beslutet om att förändra äktenskapet – och därmed Svenska kyrkan – har nu en Stockholm fått en kvinnlig stiftschef som lever i partnerskap. För några år sedan valdes en man i ett partnerskap som biskop i den anglikanska Episkopalkyrkan i USA. Det har lett till att delar av kyrkan har brutit sig ut och bildat en ny provins inom den anglikanska världsgemenskapen, med stöd av stora delar av denna. Inte heller Svenska kyrkan kommer att bli opåverkad av vad som hänt hösten 2009. Alla förändringar är inte till det bättre.

+Göran