Missionsprovinsen

Dessa rader skrivs dagarna kring den 31 oktober, dagen då reformatoriska kristna gärna firar hur evangeliet avtäcktes på nytt – och den dyrbara juvelen låg där i sin glans, det goda bud­skapet om Kristi tillräknade rättfärdighet. ”Men nu har – utan lag – en rättfärdighet från Gud uppenbarats”, skriver Paulus i Rom. 3:21. Detta är en hemlighet som måste avslöjas om och om igen.

Under våldsam inre kamp vann doktor Martin Luther insikt i den Ordets hemlighet, som ha­de legat gömd under allsköns religiös bråte i århundraden, när Guds Ande öppnade hans ö­gon och han såg vad budskapet om syndernas förlåtelse betydde. Under hård yttre kamp av­täckte han den för Kyrkan. Många blev hans fiender, men minst lika många fick samvetsfrid och ny glädje.

Somliga menar att Den Romersk-katolska kyrkan (RKK) och företrädare de evangelisk-luthers­ka kyrkorna nått fram till enighet i läran om "rättfärdiggörelsen genom tron". Den 31 augus­ti 1999 möttes företrädare för de båda kyrkorna i Augsburg i Tysk­land, platsen där huvud­do­ku­mentet i Konkordieboken, Augsburgska bekännelsen, presenterades 1530. Man möttes för att skriva under det som kommit att kallas för ”Den gemensamma de­klara­tionen om rättfär­dig­görelsen”. Men mot överenskommelsen har många bekän­nelse­trog­na lutheraner fram­fört en rad kritiska synpunkter.

Under sju år – från 2002 till 2009 – har en svensk-finsk sam­tals­grupp med företrädare för RKK i Norden och för Svenska Kyrkan och Finlands Evangelisk-lutherska kyrka överlagt om rättfärdiggörelsen i kyrkans liv. Tidigare i år presenterades en rapport – Rättfärdiggörelsen i Kyrkans liv – där grundaspekten är, trots somliga kvarblivande skiljelinjer, att frågan om rättfärdiggörelsen i princip är löst genom den gemensamma deklarationen 1999.

Det är likafullt mycket tveksamt om den RKK verkligen har ändrat sig, så att Luthers återupp­täckt av den tillräknade rättfärdigheten nu skulle vara RKK:s förståelse av rättfärdiggörelsen.  Ett exempel ska lyftas fram som pekar i motsatt riktning: Läran om skärselden! Jag stryker här under vad jag skrev i en ”signerat”-artikel för ett år sedan: Herren vår rättfärdighet – apropå ett 10-årsjubileum.

Om Kristi rättfärdighet tillräknas en människa, så att hon i Guds ögon står fullkomlig, helig, rättfärdig och utan fläck, då gäller detta också i döden. I döden dör den gamla människan – och den nya är fullkomlig och rättfärdig. Då träder hon in i saligheten utan att först i årtusen­den gå igenom en pinande eld för att renas. Hon är ju ren! Den ogudaktige rövaren, som i sina sista timmar på korset vände om, fick höra Jesus säga: ”Idag ska du vara med mig i para­diset.” Om RKK menade allvar med sin bekännelse att vara ett med de reformatoriska krist­na, så skulle man med skam bekänna sin falska lära som man plågat så många miljoner män­niskor med! Rövaren blev rättfärdiggjord/-förklarad genom tron på Jesus. Jesu korsdöd re­nade honom från allt! Inget mer behövdes. RKK har inte gjort avbön i fråga om skärselden – och mig veterligt inte heller i någon annan lärofråga, som reformatorerna pekade på som avgörande. Kanske är det så att RKK:s nutida samtalspartners i frågan om rättfärdiggörelsen inte längre har klar blick för den dyrbara juvelen.

Det finns en bok, som kanske tydligare och mer åskådligt än någon annan bok på svenska må­­lar vad det vill säga att finna denna dyrbara juvel – Kristi rättfärdighet. Och det är Bo Giertz’ Stengrun­den. I tre olika tidsepoker i samma landsförsamling målar Giertz med en ofattbar träffsäker­het hur denna juvel återupptäcks och blir till en levande egendom, dels för tre olika unga präster och dels för olika församlingsbor. Tre äldre präster hjälper sina unga bröder att finna skatten. Döden hänger som en mörk skugga i varje del – och det är i dödens närhet som juvelen blir den frälsande, lyckliga gåvan, som Gud har berett åt syndare i dödens värld. Den boken förtjänar att läsas om och om igen.

I varje tid hotas juvelen. Mörkrets herre arbetar intensivt för att få in den i garderoben igen. Det är därför en helig uppgift för Guds folk att med alla medel som Herren har ställt till för­fogande föra fram den i ljuset. En reformatorisk gudstjänst, där lag och evangelium förkun­nas utan avkortning. En gudstjänst där syndernas förlåtelse står i centrum, med avlösning och det heliga bordet med Kristi kropp och blod – då kan en syndare stämma in i C.O. Rose­nius’ sång:

Bengt Birgersson