”Då stod en Herrens ängel framför dem …”
Så inleds den bibelvers (Luk 2:9) som berättar hur nyheten om Guds sons födelse för första gången blir känd utöver den krets av personer som vi kallar den Heliga familjen. Kristi kyrkas mission inleds med att en Herrens ängel förkunnar för några herdar i ödemarken att ”idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren”.
| Händelsen är en i raden av änglauppenbarelser som inträffade då Ordet blev kött och tog sin boning bland oss. Det första änglaframträdandet ägde rum i Herrens tempel, i Jerusalem, inför prästen Sackarias. Denne fick då veta att hans hustru Elisabeth, som var ofruktsam, genom ett Herrens under skulle föda en son, Johannes döparen. Genom botförkunnelse och omvändelsedop skulle Johannes döparen förbereda Israels folk inför Messias förestående ankomst. Inte lång tid därefter blev ängeln Gabriel sänd till jungfru Maria för att meddela henne att hon skulle bli havande då Helige Ande skulle komma över henne. Hon skulle bli mor till Jesus Kristus, Guds enfödde son, världens Herre och frälsare.
Änglar har en framträdande plats i Bibeln och deras uppdrag inför Jesu födelse är särskilt iögonfallande. Änglarna gör vittnesbörden som återger händelserna kring Guds sons människoblivande speciellt fascinerande. Budbärarna från den himmelska världen bidrar till att dessa scener etsar sig fast i bibelläsarens sinne. De skänker åt dessa inslag i frälsningshistorien, en aura av ljus, storslagenhet, förunderlighet och skönhet, som gör att både barn och vuxna särskilt fäster sig vid dem. Denna konflikt mellan Guds helighet och den fallna människans orenhet är en central fråga som kräver sin lösning. Änglauppenbarelser som får fromma män och kvinnor att bäva inför Guds helighet samtidigt som de uppmanas att ingenting frukta, erinrar om, att det glada budskapet om barnaskapet hos Gud heter Evangeliet om syndernas förlåtelse. |
När den kristna församlingen möter Herren Gud i söndagens huvudgudstjänst, är syndabekännelsen och avlösningens förlåtelseord därför avgörande inslag. De bidrar till att göra gudstjänsten till ett sant, innerligt, förtroligt och fridsfullt möte mellan den rättfärdige Guden och den i sig själv orättfärdige människan. När försoningen mellan Gud och människa markerats och bekräftats genom förlåtelseorden i Jesu namn, framstår gemenskapen mellan Gud och människan som fullkomligt återupprättad. Detta därför att Jesu rättfärdighet, som omsluter den botfärdiga, Jesustroende människan, är fullkomlig. Så kan den gudstjänstfirande församlingen, efter syndabekännelse och avlösning, viss om att ha frid med den Helige Guden, stämma in i den lovsång som utgjorde kulmen på änglauppenbarelsen den första julnatten. Den lovsång som bröt fram då ängeln som talat till hedarna plötsligt omgavs av en stor himmelsk änglaskara. En här av heliga väsen som prisade Gud för att Han i det nyfödda Jesusbarnet visat en sådan välvilja mot oss människor. En änglarnas lovsång som är ett stående inslag i den kristna mässan och som lyder: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.” Patrik Toräng |
|


