Ett härligt möte
Jesus kommer alltså till en stad i Samarien som hette Sykar. Man kan säga att det är både ett märkligt och ett härligt möte — det där som sker vid brunnen strax utanför staden. Mötet betyder mycket för kvinnan som alltså levde för ett par tusen år sedan i ett land som ligger långt härifrån. Men det där mötet betyder mycket också för o s s som lever nu. För det handlar om själavård — både där och här. Både då och nu.
Den samariska kvinnan kommer till brunnen för att hämta vatten. Tydligen var det mitt på dagen, när det var som allra varmast. Kanske ville hon inte träffa någon, — hon har ju ett brokigt förflutet.
— När kvinnan kommer till brunnen, sitter Jesus där. En del säger kanske att det är en tillfällighet. Men Herren, som vet allt, — Han vet naturligtvis att hon skall komma just då. Och Han vet att hon behöver hjälp. Hon behöver själavård.
— Jesus väntar också på m i g. Och på d i g. Han vet att också vi behöver själavård. Och redan detta att det finns en som väntar på mig är en hjälp för mig. Själavården börjar så.
HERREN TALAR MED MIG
Förmodligen var det så i Sykar, att många talade om den där kvinnan, men knappast någon talade med henne. Hon hade misslyckats på många sätt. Hon kände det säkert själv. Och andra visste ju om hennes förflutna. Förmodligen var det så med denna kvinna att hon själv inte ville tala med någon. Kanske var hon rädd för att någon skulle fråga om sådant som hon skämdes för? Hon isolerade sig själv, och andra vände henne ryggen. Det är hemskt för en människa att ha det så. Men många har det så.
— Jesus vänder sig inte bort från denna kvinna. Han vänder sig inte bort från någon. Jesus tilltalar henne, och så kommer ett samtal igång. Ett samtal som hon förmodligen inte fått ha med någon på länge, länge.
— Detta är något som du får tänka på .Och något som jag skall tänka på. Herren vänder oss inte ryggen. Egentligen skulle Han kunna göra det, för vi har alla på olika sätt ställt till det för oss. ”Alla har syndat” som aposteln skriver i Rom 3:23.
— Men Jesus Kristus som är den store själasörjaren, vill hjälpa den som har misslyckats. Han har det eviga Livets Ord. (Joh 6:68). Därför vill Han tala med mig. Därför skall jag lyssna när Han talar med mig i sitt Heliga Ord. Därför skall jag tala med honom i mina böner. ”Hör, så får er själ leva” säger Herren. Både när jag ber och när jag läser Guds Ord, vårdar Herren min själ. Jag får själavård.
HERREN AVSLÖJAR MIG, — OCH GER MIG KLARHET
När man har med Jesus Kristus att göra, — och det har man när man låter sig själavårdas, — då får man räkna med att bli fullkomligt avslöjad. Hela sanningen ser Han ju, — Han som är min Herre och Frälsare.
Och Han vill att också jag skall se den. Han vill att jag skall ångra och bekänna mina synder och få förlåtelse Därför måste jag se och inse. Därför säger Han mig sanningen. Därför hjälper Han mig att se sanningen. Obehagligt kanske. Men nödvändigt.
— Berättelsen visar oss också att kvinnan får hjälp att tro. ”När Messias kommer, skall Han låta oss veta allt” säger hon till Herren Jesus. Och Jesus säger till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”
— Steg för steg har situationen klarnat för henne. Funderingar, frågor, oro, — sådant måste vi räkna med. Men låter jag Herren vårda mig själ, — då får jag också klarhet. Då ger Han mig tro, och då styrker Han mig i min tro. Då har jag inte bara fått vara med om ett märkligt möte, utan ett i sanning härligt möte. Och då vill jag utbrista med en av Herrens apostlar: ”Min Herre, och min Gud!” 
Sv ps 222
Ingemar Fridefors
Prost
|


