Missionsprovinsen

Den som hör er, hör mig, och den som förkastar er, förkastar mig. Men den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.

Lukas 10:16

I dag sänder Kristus ut er fem män med ett särskilt uppdrag: Ni ska vara Kristi mun. Det är stora ord Jesus riktar till dem han sänder. Den som hör er, hör mig, och den som förkastar er, förkastar mig. Men den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.

Jesus Kristus är ett med sin himmelske Fader. Sonen är Faderns utsände. Och Faderns mun. Sonen gör ingenting annat än vad Fadern vill och säger ingenting annat än han hör Fadern säga. Prästen är Kristi sändebud. Samma lydnad som Sonen visar Fadern i ord och handling, ska Kristi utsända visa Kristus. Liksom det är en enhet mellan Fadern och Sonen, så är det en enhet mellan Kristus och dem han sänder. Därför kan Jesus säga att den som förkastar er, förkastar inte bara honom utan också Fadern. Han förkastar den treenige Guden. Ty den helige Ande är också med i denna enhet och i detta sändande.

Kristus och hans underherdar skall alltså stå som en man. Underherdarnas ord är Kristi ord. Men då förstår vi hur absolut nödvändigt det är att prästen inte förkunnar egna eller andra människors tankar och åsikter. Utan Guds eget ord. I Guds ords förkunnelse och undervisning ska prästen vara Guds mun. När det är så förstår vi också hur nödvändigt det är med ett ständigt studium av Guds ord och dess lära. Med det studiet blir en präst aldrig färdig.

Dagligen ska han läsa sin Bibel också för sin egen själs frälsning. Den som ska hjälpa andra in i Guds ord behöver själv leva i och av Ordet.

Guds ord är ett nådemedel. Guds ord ger kunskap. Det ger också liv. Kristus är i Guds ord. Han kommer till oss i Ordet och genom Ordet.

Den Helige Ande är med: kallar, upplyser, fostrar bevarar till evigt liv. Det gör Anden genom att låta Ordet verka med Guds lag och evangelium. Vi ska gå in under lagens omutliga krav och erkänna att Gud har rätt i alla sina bud. Vi får av Anden hjälp att se vår olydnad. Vi får av Anden hjälp att bekänna oss som syndare, värda att förkastas från Guds ansikte. Får detta ske kan Anden leda oss till syndares Frälsare, Jesus Kristus. Av nåd, för intet får vi ta emot evangelium. Vi förklaras rättfärdiga av tro och får frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 

Guds ord är levande och verksamt. Det avslöjar otron och olydnaden, själviskheten, egenrättfärdigheten. Guds ord upprättar och skapar. Det befriar från all bundenhet av vad slag det vara må. Guds ord sammanfattar det i de tre makterna, djävulen, världen och vårt eget kött. Där denna befrielse, denna frälsning får ske, där kan en kristen gå upprättad, med en glad och trygg förtröstan på Gud, en förtröstan som ingen kan ta ifrån honom.

Bland dessa pånyttfödda och helgade kristna kallar Kristus somliga att vara hans sändebud. Med uppdraget att förkunna Guds ord och undervisa i det och ge själavård. De har uppdraget att förvalta de heliga sakramenten och vara herdar i Kristi kyrka. Detta uppdrag innebär att vara Kristi mun. De som hör er, hör Kristus! De som förkastar er, förkastar Kristus och därmed Gud. Denna sanning må göra oss som står i Ordets tjänst mycket ödmjuka. Och vaksamma på oss själva. Förkunnar jag Guds ord såsom det Guds ord det verkligen är? Predikar jag allt Guds rådslut? Eller döljer jag något därför att jag tror att jag kan få obehag om jag säger hela sanningen? Håller jag mig helt och hållet till den sunda läran? Förkunnar jag budskapet om Jesus som syndares frälsare, så att det verkligen blir ett glädjefyllt budskap? Det är frågor som vi präster ofta ska pröva oss inför. När uppdraget känns svårt, ska vi besinna att det är fråga om människors frälsning. Herren vill deras frälsning, som vi får ansvar för. Ett Kristi sändebud får inte ställa sig i vägen utan verkligen vara Guds mun. Och på det viset i allt vara trogen den vars mun han är.

Gud vill att alla människor ska bli frälsta

och komma till kunskap om Sanningen. Alltså om Kristus. Kristus gjorde det som var Guds avsikt med sin enfödde Son. Jesus gjorde det som var skrivet om Människosonen: Han led och dog och på tredje dagen uppstod han från de döda. Det står om detta bl.a. i Lukas 24. Där säger också Jesus att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk. Jesus hade uppfyllt allt som var skrivet om honom i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna. Jesus öppnade sinnena hos dem han utvalt och sänt, så att de förstod Skrifterna. Jesus förde apostlarna in i Guds ord, öppnade det för dem och öppnade deras sinnen. De fick den rätta insikten i att Messias hade uppfyllt allt som var skrivet om honom. De fick den rätta insikten i varför han måste lida och dö och uppstå. Ordet och Kristus kunde inte skiljas åt. Och apostlarna hörde samman med Guds ord och med Kristus.

Detsamma gäller alla dem som Herren kallar och sänder. Herren gav oss sitt heliga Ord. Han ger oss budbärare, som ska vara hans mun. Guds ord skall predikas till omvändelse och till syndernas förlåtelse. Det betyder att Guds ord skall predikas med Guds omutliga krav, men också med Guds oändligt stora gåva, försoningen i Jesus Kristus.

Aposteln skriver i 2 Kor18 ff: Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.

Vilken nåd att få vara anförtrodd försoningens ord och försoningens ämbete! Att få vara sändebud för Kristus! Så att människor kan komma till tro och bli frälsta. Vilken nåd att Gud också i vår tid kallar och sänder män att förkunna Kristi död och uppståndelse och mana till omvändelse från ett liv utan Gud till ett liv med förlåtna synder. Det finns en Frälsare, som inte visste av synd. Han var utan synd. Men han visste vad synden är. Han visste att den tar ifrån oss livet med Gud och det eviga livets glädje.

Utan Jesu försoningsverk skulle vi i evighet få ropa: Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Men Gud gjorde den syndfrie Jesus till synd i vårt ställe. Sonen var lydig i allt intill döden på korset. Han bar i sin kropp hela människosläktets svek, otro, hädelse, olydnad upp på korsets trä. Han fick lida helvetes alla kval. Varför? För att vi skulle dö få bort ifrån synden och stå rättfärdiga inför Gud. Den som nu tror på Sonen har evigt liv. Den som tror skall aldrig förgås utan ha evigt liv.

Varför behöver Kristus sändebud, som ska vara hans mun?

I Rom.10 säger aposteln Paulus att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Men så ställer han frågor från vers 14: Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blir utsända? Aposteln ger svaret i klartext:

Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.

Det är därför Kristus behöver sändebuden. Det är nödvändigt för att människor ska komma till tro och kunna åkalla Herrens namn och bli frälsta. Så nödvändigt är det predikoämbetet. Det är därför det är ett heligt ämbete.

Där prästen troget sköter sin tjänst som Guds mun kan det vara tider, då ingen kommer till tro. Då kan prästen bli bedrövad. Och undra vad det är för fel på hans förkunnelse. Han vill ju vara trogen Herren och hans Ord. Ta då fram den 5 artikeln i Augsburgska bekännelsen:

"För att vi ska få denna tro har evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete inrättas. Ty genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänkes den helige Ande, vilken hos dem som hör evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud." 

När och var det behagar Gud. Prästens uppdrag är att predika i kraft av Guds ord. Det är kraft i Ordet och sakrament, ty där är den helige Ande. Anden kan hos den som hör Ordet tränga igenom, väcka den sovande, ge liv åt den andligen döde och så väcka tron. När tron kommer till den som hör Ordet, det avgör Gud själv. Det ska inte vi lägga oss i. Vi som är Kristi sändebud ska förkunna Ordet rent och klart och förvalta sakramenten i enlighet med Kristi instiftelse. Sköter vi vårt uppdrag i trohet, kommer Gud i sin tid att göra sitt. Guds tid i en människas liv kan komma när den präst, vars predikan hon hört, är död. Ett kan vi vara vissa om. När en människa kommer till tro och förblir i tron, stämmer hon in i den bibliska lovsången: "Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet."

Kära vänner, ni står inför den prästvigning, som innebär att bli och hela livet ut vara Kristi sändebud och hans mun. Ni ska förkunna Kristus. Ni ska förkunna hans försoning. Till outsäglig frälsningsglädje för alla dem som i er predikan och undervisning hör Kristi röst och inte avvisar den i otro. Gläd er i ödmjukhet över att ha fått Guds kallelse och sändning. Kom ihåg, ni inte är mer än sändebud. Ni är inte mer än hans mun. Herren ensam gör det, detta att människor kommer till den saliggörande tron och blir upprättade. Det är han allena som bevarar dem. Därför ska han ha äran. Gud vare lov och pris för att ni inte drog er undan kallelsen och uppdraget att vara hans mun.

Nu litar Herren på er och förväntar sig trohet, så att ni förkunnar Guds ord rent och klart och rätt förvaltar de heliga sakramenten. Liksom nycklamakten, att binda den obotfärdige i synd och att lösa den botfärdige från sin synd. Också här handlar ni på Kristi vägnar. Jesus säger: Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. (Matt.18:18)

När ni är trogna Kristus och Guds ord kommer ni att möta motstånd, förakt, hat, kanske förföljelse. Men Jesus har sagt att ni inte ska förundra er över att det blir så. Har de förföljt mig, säger han, ska de också förfölja er. Också i detta visar det sig att ni hör samman med Kristus. Därför förnyar han också i dag löftet: Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.

Den som hör er, hör mig, och den som förkastar er, förkastar mig. Men den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig. Jesu ord är också riktade till dem som hör den rätta förkunnelsen av Guds ord. Och som hör Guds ord i Dopet och Nattvarden.

I Hebr.13:7 säger aposteln: Tänk på era lärare, som har predikat Guds ord för er. Det gäller förstås också under lärarnas livstid. Tänk på era lärare, som predikar Guds ord för er. Ta emot dem som gåvor till församlingarna. Be för dem att de står fasta i den sunda läran. Be att de håller ut i tron och i bekännelsen. Och tacka Gud för dem. Men framförallt: Hör dem när de förkunnar Guds ords lag och evangelium. Herren har något att säga er genom dem. Han vill kalla människor att följa honom, han vill väcka likgiltiga till omtanke om själens frälsning, han vill fostra och leda och göra de kristna så att de mer och mer helgas och blir föredömen, så att de med sina liv vittnar om Kristus.

Herren gör detta med sin Ande och sitt Ord. Men han använder sig av dem han utvalt och sänt. Så vill han använda också dessa fem män, som i dag genom händers påläggning och bön insätts i predikoämbetets och sakramentsförvaltningens heliga ämbete. Han ger er som ska vigas och oss alla detta ord i dag: Den som hör er, hör mig, och den som förkastar er, förkastar mig. Men den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.

Amen.